Farfars käpp spelbar igen

Nu är gitarrenoveringen klar. Gitarren byggdes av fiolbyggare Tommy Jakobsson, Uppsala på 1980-talet. Jazz- och bluesgitarristen Tomas Arnesen har ägt och spelat mycket på den innan jag köpte den på Uppsala Musikverkstad cirka 1990. Eftersom nästan alla delar blivit utbytta under årens lopp har den fått namnet farfars käpp (På vilken enligt historien brodden blev sliten och byttes, därefter handtaget och även själva pinnen. Till slut fanns ingen av käppens originaldelar kvar)

Halsen är helt platt liksom en klassisk gitarr, ingen välvning alls. Det tog ett tag att vänja sig spela i högt läge men nu går det bra, tycker jag.

Ytlacken slipades bort, brunbetsades och lackades med två tunna lager. Jag bytte stallmicken till en Gibson -57 Classic Plus. Skar ut ett nytt plektrumskydd som även täcker glipan mellan micken och (stratocaster)stallet. Jag gjorde en täckplatta för att skydda dragstångshålet. Sågade och filade tre horn på huvudet, istället för rakt avsågat huvud som det var tidigare. Köpte två nya creme-/guldfärgade Höfnerpotentiometerrattar. Tack till Mattias Filander som hjälpte mig att laga mikrofonväljaren! Jag satte dit prickar på sidan av halsen som markerar band nr 3, 5, 7, 9, 12, 15, 17, 19 och 21.

Baksidan törs jag inte visa upp. Där har jag borrat och karvat ur 1,5 kg och kommit ned i komfortabla 3,2 kg!

Nu spelar jag på gitarren varje kväll.

Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.