Nyss var jag med om en mycket intressant fortbildningskurs för tiotalet yrkesmusiker, arrangerad av Scenkonst Sörmland. Temat var improvisation. De skickliga kursledarna violinisten Eva Lindahl och gitarristen Mattias Windemo berättade om sina erfarenheter att improvisera inom nutida konstmusik och jazz/friform. Vi fick göra många praktiska improvisationsövningar.
En av uppgifterna var “rita ditt inre liv” på 5 minuter. Så här ritade jag. Teckningen fick namnet “Down the road”. Vad vi i den stunden inte visste var att kursdeltagarna i grupper om två och två skulle spela varandras teckningar. Alltså använda dem som partitur och tolka dem musikaliskt inför klassen. Vi hann dock inte spela min teckning. Trodde jag. Nästa dag inleddes nämligen med att kursledarna spelade upp min teckning inför klassen. WOW, vad häftigt! Eva och Mattias har verkligen hunnit långt i konsten att bejaka varandras impulser och även att stå emot varandras impulser. Ibland härmar de varandras ljud och ändrar bara någon liten detalj. Andra gånger uppstår en skarp kontrast dem emellan när var och en gör “sin grej” till synes (höres) utan att lyssna på den andre. Men de lyssnar i själva verket otroligt intensivt på både den andre och sig själv.
Det var en uppfriskande kurs med många aha-upplevelser, rekommenderas!
Ps. Jag gav min teckning till Eva och Mattias eftersom de spelade den så spännande och fint. Kanske kommer de att använda den som partitur i sin grupp We.