Simon Stålspets

Nu i januari håller jag på och mixar nya skivan med Stockholm Lisboa Project. Det är jättespännande och samtidigt tröttande för öron och koncentration…

Då passar det bra att ibland ta en paus och trimma pedalbordet inför rock´n´rollspelningar med Country Pie och Clas Yngström! 24/1 spelar vi i Kilbolokalen i Sala och 30/1 på Wärdshuset i Malmköping.

Senaste tillskottet bland pedalerna är B9 orgelpedal från Electro Harmonix. Jag håller på och bekantar mig med den och använder en kompressor för att jämna till tonstyrkan och en Eq som dämpar diskanten. Nu låter den kraftfullt och snyggt tycker jag och ser fram emot att använda den på vissa låtar 24:e och 30:e januari!

Här några glimtar från andra delen av mitt resestipendium från Konstnärsnämnden. Resan gick till House of Songs i Austin, Texas och denna gång tog jag med mig familjen. På väg till Texas passade vi på att stanna några dagar i New York.

Utsikt från ”Top of the Rock” dvs toppen av Rockefeller Center.

Vår dotter Klara gillar Rudys Guitar Shop på södra Manhattan. Jag också.

Min flickvän Marit på väg ut för en joggingtur i Central Park.

En av uppsidorna med mitt yrke är att fortbildning kan bestå i att uppleva livekonserter…

…och göra museibesök. På MoMa hängde Picassos gitarr. Den var dock inte till salu.

Väl framme i Austin fick vi bo i ett område med ”real Austin vibe”. Lugnt läge och bara två minuters promenad till South Congress Avenue. Där ligger många musikställen, butiker och restauranger.

På väggen i en mexikansk restaurang i Austin hängde denna hornspelande indian.

Redd Volkaert är en av mina förebilder inom countrymusiken. Jag har länge studerat hans elgitarrspel på youtube. Nu fick jag höra ett par konserter med honom livs levande, det kändes stort! Dessutom visade han sig vara en sympatisk och generös person.

Redd har en klar och stark gitarrton. Ljudet sitter mestadels i hans fingrar, men även effektpedaler spelar roll. Bilden visar Redds pedalbord. Den mörka pedalen nere till höger heter Zia Drive. Den byggs för hand i Austin och används av bland andra Bob Dylans båda gitarrister Charlie Sexton och Larry Campbell. Naturligtvis kunde jag inte motstå att nästa dag gå till den lokala musikaffären och inhandla denna!

Här hänger jag med Robert Cray, Eric Clapton och bygdens egen stolthet Stevie Ray Vaughan.

En dag hyrde vi bil och kollade in det vidsträckta landskapet i Texas.

Det legendariska musikstället Gruene Hall ligger en timmes bilkörning söder om Austin. Bandet spelade honky tonk och folk dansade two-step. Vi också, tror vi.

Detta är vår grannes bil i Austin. Jag skulle vilja ha ett sådant chassi och sätta i en modern elmotor = skönhet och miljötänk i förening!

Jimi Lee heter denne fenomenale musikant. Han spelar jazzlåtar med munspelet fastsatt i stativ och kompar på gitarren samtidigt. Tack till Filip Jers som tipsade mig att söka upp Mr Lee i Austin.

Amerikansk nationell television KLRU gjorde ett halvtimmes dokumentärprogram om House of Songs, under min vistelse där. De intervjuade mig och spelade in några låtar som jag framförde på klubben Strange Brew i Austin. Rent hypotetiskt kan ca 320 miljoner amerikaner se dokumentären om The House of Songs… Hoppas de klipper ihop ett bra program, tänker jag.

Tack till Konstnärsnämnden och House of Songs i Austin för ett fantastiskt stipendium! Och tack Graham Weber för lånet av gitarren.

Vår niomånaders dotter äter och växer varje dag. Just nu övar hon en hel del på pincettgreppet.  Och vad kan väl passa bättre än att skruva på reglagen till min Fender Princetonförstärkare…

Jag köpte en begagnad Mexicotele på Blocket. Pickuperna brusade, halsen var i mitt tycke för tjock, volymratten satt för hårt, stallet var för mjukt etc. Då investerade jag i nya Nocasterpickuper från -51, Joe Barden-stall, Klusonmekanik, nya volymrattar och jag slipade ned halsen med sandpapper från U- till någonting mitt emellan C- och V-form. Mattias Filander och David Sundberg hjälpte mig att sätta dit grejorna och vips, nu har jag en kalasfin gitarr! De är verkligen duktiga gitarrbyggare.

Varje instrument har en egen röst och berättar en unik historia. Om en tar sig tid att lyssna in den, förstås.

En vecka i Finland med fullsatta konserter är till ända. Det blev många fina möten med den finländska publiken, musiker, studenter, arrangörer och andra. Vi längtar redan tillbaka! Foto: Eva Tordera

Denna bild fick vi av Ville Pynnönen, tack Ville!

Alice testar ljudet i Vihreathalo. Vi spelade både i stora konsertsalar och små kulturcentrum. Dessutom en fadoworkshop på Sibeliusakademien för folk- och världsmusikstudenterna.

Maria och jag fikar innan konsert på Sibeliusmuseet i Åbo. Jag äter ett karelskt bakverk.

Plötsligt fick jag en idé…

Vi firade en väldigt lyckad turné med att jamma några låtar med Maria innan vi klev på färjan för att åka hem till Sverige igen.

Stockholm Lisboa Project vill hälsa till våra fans att i morgon börjar vi spela in en ny skiva. Det ser vi fram emot! Albumet släpps i mars 2016 om allt går väl…

Med hösten kommer oktoberfestspelningar för Alpen Kapelle. Den dragspelande kapellmästaren har gett mig artistnamnet Otto Schnitzler. Själv har han tagit sig namnet Rudiger Von Schneider. Vi spelar tyrolermusik och gör skojiga tävlingar med publiken.

Som en del av Åre höstmarknad arrangerade Nordic Soundscapes med Clara Kempff i spetsen, Åre hornstämma! Bilden visar uruppförandet av Hommáge till ett kohorn, skrivet av Torkel Johansson t.h. i bild. Närmast kameran står Jan Nordkvist som har byggt näverbarytontuban som jag spelar på. Foto: Torbjörn

Här spelar gruppen Fjällfot på Åre hembygdsgård. Kerstin Sonnbäck sjunger, Per spelar tramporgel och Anna Aronsson fiol. Foto: Torbjörn

Sista dagen på höstmarknaden fick Torkel och jag äran att hoppa in och lira granhorn med Hoven Droven på Åre torg. Foto: Kerstin Sonnbäck

Austin är känt för sin vitala musikscen. I våras fick jag reda på att det finns ett stipendium från Konstnärsnämnden där man får åka till Austin, Texas och bo på The House of Songs. Jag sökte det och stipendiet tillföll mig. Nu har jag åkt dit och nätverkat med andra låtskrivare, lyssnat på konserter och tagit intryck med mig hem. Här delar jag några:

Jag bodde en trappa upp på House of Songs och fick låna en bra gitarr.

South Austin Moonlighters på Saxon pub. Jag gillar deras vilda gitarrlir.

Soul- och gospelkören Celebration sjöng övertygande i en kyrka i norra Austin.

Lauri Myllymäki, låtskrivare från Finland, och jag cyklade runt och besökte gitarraffärer.

The Tallest Man On Earth (från Dalarna!) i anrika Austin City Limits, Moody Theater. Förutom att vara driven gitarrist och sångare har han en nästan hypnotisk scennärvaro.

Jättekul att återse utmärkte ljudteknikern Jakob Grundtman. Jakob gjorde ljudet för Stockholm Lisboa Project under en turné för några år sen. Nu turnerar han som ljudtekniker för The Tallest Man On Earth i hela världen.

Min kanotkompis Johan Dahl bor i Austin och vi stack ut och tränade några gånger på Colorado River. Vi såg många sköldpaddor som dök när vi kom paddlande. Det finns även ormar i vattnen men ganska sällsynta, enligt Johan.

Vi körde några träningspass på morgnarna innan värmen blivit för stark. Tack för lånet av utrustning och fantastiska paddlingar, Johan!

South Astin, Congress Avenue. Intressant gata med många musikställen, restauranger och stövel- och hattbutiker med mera.

”Everything is big in Texas” heter det. Åtminstone vad gäller bilar och vägkonstruktioner.

En dag fick jag besöka en boskapsranch söder om Austin. Det var hett i solen, gräshoppor sjöng i buskarna och jag spelade kohorn för korna. De verkade förvånade först. Sen kom de lunkande och började råma som bara den. Vi hade en intensiv musikstund med ”call and response”.

Jag såg många oljeborrhål där de pumpade för fullt. Läskigt.

Broken Spoke heter detta honky tonk i södra Austin. Musik och dans, folk i alla åldrar och familjär stämning. Rekommenderas!

Willie Nelson & Kris Kristofferson spelade på Broken Spoke för några år sen…

Jag hörde pop, rock, jazz, gospel, soul, punk, country och trubadurer under min tid i Austin. Det finns en anledning till att Austin kallas ”the live music capitol of the world”.

Stort tack Michael Blair, Dillon Schindler och Troy Campbell för hjälp med allt möjligt före och under resan till The House of Songs. Och tack till Hasse Lindgren på konstnärsnämnden som via telefon vägledde mig i hur man konverterar till rätt sorts mp3-filer när jag skulle skicka in stipendieansökan.

I Dunker i Sörmland har vi en dag per år när vi vill visa upp oss för nya besökare och återse gamla bekanta, vi kallar den Dunkerdagen.

I år bestämde sig min granne Roger Tiefensee och jag oss för att på skoj arrangera en lättsam joggingtävling som en punkt i Dunkerdagens program. Jag trodde att kanske skulle några barn och några vuxna vilja vara med. Det kom 50 barn och 26 vuxna! Nästan hela Dunkers IF´s flicklag sprang och den yngste vara bara 2,5 år! Som tur var räckte priserna så att alla deltagare fick var sitt när de gick i mål.

Föräldrar ställde upp som vägvisare längs banan och hjälpte till att ta tid med mera.

Hästuppvisning, hantverksutställning, kolbulle med fläsk, fika, sightseeing från kyrktornet, körkonsert med mera fanns på programmet denna roliga sensommardag i sörmländska Dunker. Jag blåste en fanfar i kohornet när flaggan hissades vid invigningen.

Stort tack till Rune Seléns kulturfond och föreningen Årets Näverlur för mycket trevliga dagar under Göteborgs kulturfestival. Vallmusikkonsert i domkyrkan och prisceremoni på operan. Tack Jan Nordkvist som enligt mina önskemål tagit fram och tillverkat detta mycket speciella instrument!

Här syns delar av föreningen Årets Näverlur vid prisceremonin på Göteborgsoperan. Längst till vänster står instrumentbyggaren Jan Nordkvist. Foto: Patrik Sandström

Föreningen Årets Näverlur och jag gjorde spontana ”gerillakonserter” på Avenyn under Göteborgs kulturkalas. På bilden visas prov på samspel. Jag blev imponerad av ackordklangen från lurarna och vill fortsätta utveckla olika former av samspel för horn och lurar. Folk som passerade på Avenyn blev nyfikna och kom fram och ställde frågor efteråt, det var kul.

Årets näverlur, en näverbarytontuba. Den är stämd en oktav under nävertrumpeten, som Jan Nordkvist uppfunnit på senare år. Näverbarytontuban beställde jag i samråd med Jan när jag fick beskedet att jag var utsedd till att få ta emot Årets näverlur. Nu ser jag fram emot att spela sköna understämmor och utveckla lurspelet!

Country Pie heter det rockband jag jobbar med. Vi spelar retrorock från 50- och 60-talen. Vi gillar låtar med snygga melodier, stämsång och hårt sväng. Bland låttitlarna återfinns bla Drivin´ nails in my coffin och Help me make it through the night.

Ena kvällen spelade vi i en stor lada på landsbygden, jubileumsfest med mycket folk i blandade åldrar. Foto Tomas Nilsson.

Andra kvällen på en skärgårdsfest med glad och dansant publik. Några av gästerna var tävlingsdansare. De for runt såsom jag ibland ser i reportage på Sportspegeln. Med raka ryggar och snärtiga armrörelser, imponerande!

Det känns alltid som en bra idé att spela med samma orkester flera dar i rad. Då sätter sig allting bättre, konsten får tid att mogna.